Mats Rådberg Featuring: Elisabeth Andreasson
Mariann ¤ 1980
Då den svenske låtskrivaren, sångaren och skivproducenten Lasse Holm
"upptäckte" Elisabeth vid en countrygala i Stockholm 1980, bjöd han in
henne till en musikstudio i staden för att få göra en demonstrationskassett
med henne. När demon var inspelad i KMH Studio och Elisabeth precis fått
skivkontrakt hos Bert Karlsson och hans berömda bolag Mariann Records
fick Elisabeth en förfrågan av Lasse om hon ville sjunga in fyra duetter med
Mats Rådberg, som då var countrykung i Sverige, och som den stora älskare
av countrymusik hon var, tackade Elisabeth ja till erbjudandet. Resultatet blev
följande låtar i klassisk svensk tidig-åttiotals-country-stil; "Mot alla vindar",
"I'm the singer, you're the song", "Help me make it through the night" och
"Let somebody love you". De låtarna är med på denna LP, som producerades
av Lasse Holm och spelades in i KMH Studio i Stockholm i september 1980.
Detta är Mats Rådbergs sjunde soloalbum i ordningen och Elisabeth
medverkar som gästartist på fyra av tolv spår. Titelspåret blev en hit och gavs
även ut på singel. En annan låt från LP:n som också blev en stor hit var
"Mot alla vindar", som låg på Svensktoppen i sju veckor i oktober-november.
Elisabeth Andreasson
Mariann ¤ 1981
Elisabeths debutalbum "Angel of the morning" kom ut sent på hösten 1981.
LP:n fick varierande kritik i pressen, många tyckte mycket om den, medan
andra ansåg att den var alldeles för öjämn. Den blev dock gott mottagen av
countrypubliken och albumet såldes i lite drygt 20 000 exemplar i Sverige.
"Angel of the morning" är i grund och botten en countryskiva, men med inslag
av andra musikstilar, då främst åt popballad-hållet. Den innehåller flera covers,
men också en del nyskrivet material, det mesta komponerat av Lasse Holm,
som även har producerat albumet. Bland dessa originallåtar var det "Dreamer"
och "Då lyser en sol" som blev populärast och den sistnämnda blev Elisabeths
allra första hit som soloartist, och den har följt henne genom hela karriären.
Titellåten "Angel of the morning" spelades in men kom aldrig med på skivan,
i stället valde man att inkludera en svensk version av densamma på albumet,
"En enda morgon", med text av Mats Rådberg. En annan låt som också blev
inspelad men inte kom med på den här utgåvan var "Morning train". Även där
valde Holm och gänget att ta med en svensk version, "Han pendlar varje dag",
som för övrigt låg nio veckor på Svensktoppen i februari-april 1982. Coverlåten
"Together again" blev även den en jättehit för Elisabeth som countryartist. Alla
låtar på LP:n spelades in i KMH Studio i Stockholm under sommaren och
hösten 1981. Skivan höll faktiskt på att göra Elisabeth till stjärna i USA. Lasse
Holm hade nämligen tagit med sig ett exemplar av LP:n på en resa till USA
och amerikanerna tände direkt på hennes röst. Låtskrivaren Michael Clark,
som skrivit låtar till bl a Pointer Sisters, började snickra ihop låtar till en LP
som skulle lanseras i USA. Dessa planer rann dock ut i sanden när Elisabeth
började skörda framgångar i Europa med kompisen Kikki och gruppen Chips.
Chips
Mariann ¤ 1982
Den första och enda Chips-LP:n med konstellationen Elisabeth Andreassen
och Kikki Danielsson, som spelades in i KMH Studio på söder i Stockholm
under vintern och tidiga våren 1982. En del av materialet spelades dock in
redan 1981, då Britta "Tanja" Johansson hade lämnat gruppen. Skivan blev
klar bara dagarna innan Elisabeth och Kikki for till England för att sjunga i
Eurovision Song Contest den 24 april och släpptes i maj. Den innehåller
förutom vinnarmelodin i Melodifestivalen, "Dag efter dag", i både svensk och
engelsk version, ytterligare tio låtar i bästa country-pop-stil. Av dessa tio är
det bara två som de sjunger tillsammans, dels titellåten "Having a party",
som gavs ut på promotionsingel i svensk version ("Här kommer solen") året
innan, och gruppens melodifestivalbidrag 1981, "God morgon", på engelska.
"Good morning", som spelades in med kvartetten Sweets´n Chips 1981, kom
nu i ny tappning med enbart Elisabeths och Kikkis röster i förgrunden. Tjejerna
sjunger tre låtar var med ensamma röster, där de backar upp varandra i
refrängen. En låt sjunger de tillsammans med Lasse Holm, som också
producerade albumet ihop med Torgny Söderberg. Holms melodi "Tokyo"
finns med på det här albumet i instrumental version, man spelade även in en
version med Kikkis röst i förgrunden, som släpptes på singel. "Tokyo" var
förresten påtänkt som bidrag i Melodifestivalen 1982, men man valde till sist att
satsa på "Dag efter dag" i stället, vilket ju visade sig vara ett mycket bra val.
"Dag efter dag" kom ut på singel strax före denna LP, låten "Having a party"
singelsläpptes också i samband med albumreleasen och inte bara i Sverige
utan även i flera andra europeiska länder, liksom singeln "Day after day",
alltså "Dag efter dag" i engelsk version. Även Elisabeths sololåt "Jealousy" kom
ut på singel, med Kikkis "Our love is over" på B-sidan, annars var det låtarna
Kikki sjöng ensam som blev de största hitsen, bortsett från låtarna de sjöng
tillsammans. I Sverige såldes LP:n "Having a party" i över 100 000 exemplar
vilket resulterade i att tjejerna fick både varsina guld- och platinaskivor.
Elisabeth Andreasson
Mariann ¤ 1983
Elisabeths andra solo-LP är en popplatta som spelades in i KMH Studio i
Stockholm i september 1983, med Torgny Söderberg som producent. När
planerna på den nya skivan kom igång tidigt under våren 1983 var det tänkt att
Tomas Ledin skulle producera albumet, men i stället producerade han en singel
med Elisabeth som släpptes i maj 1983, tillsammans med Rutger Gunnarsson,
som även är medproducent på LP:n "I'm a woman". I samband med releasen i
november beskrev Elisabeth innehållet på skivan som "svensk pop på mitt eget
sätt - som en blandning mellan Frida och Agnetha (i forna popgruppen ABBA)".
Vid det här laget var Elisabeth trött på countrymusik och ville överraska sin publik
med en ny musikstil och hon blev även förändrad till utseendet i samband med
skivsläppet. På skivomslaget visar hon upp en ny, tuff stil med kraftig makeup och
slickat hår. Elisabeth ville få folk att inse att hon bytt musikstil genom att även
skaffa sig en ny image, som passade bättre till popmusiken - och hon lyckades.
Arbetet med skivan började med att Elisabeth skickade personliga brev till ett
50-tal svenska låtskrivare och frågade om de ville skriva låtar till hennes nya LP.
Resultatet blev inte riktigt vad hon hade hoppats på, bara ett fåtal hörde av sig
och ville göra nytt material till Elisabeth. Bland de låtmakare som förekommer på
skivan finns Per Gessle och Göran Fritzson från popgruppen Gyllene Tider,
Monica Forsberg, John Ballard och tidigare nämnda Tomas Ledin. För övrigt är
det mest nya versioner av utländska låtar, översatta till svenska, som är med på
LP:n. Av skivans tolv låtar är tio på svenska och de resterande två på engelska.
"Om jag lyssnar" blev den största hiten bland låtarna på det här albumet och
även titellåten "I'm a woman" blev mycket stor, den släpptes bl a på singel i både
Holland och Kanada 1984. Förstaspåret "Sommar reggae" blev också en hit och
kom ut på singel i Sverige 1984. LP:n "I'm a woman" såldes i lite mer än 30 000
exemplar i Sverige, vilket idag hade inneburit en guldskiva. Lite "familjefakta":
Elisabeth sjunger en duett med sin lillebror Jan på en av låtarna på skivan och
hennes dåvarande pojkvän Peter Milefors spelar trummor på det här albumet.
Bobbysocks
Bahama ¤ 1984
Första LP:n med norska Bobbysocks (Elisabeth och Hanne Krogh) är inspelad i
Sverige, närmare bestämt i Silence Studio (hör till skivbolaget Silence Records AB)
i den lilla byn Näved utanför Koppom, på den värmländska landsbygden, under
sensommaren 1984 med norska och svenska musiker. Albumet gavs ut av det
då relativt nyetablerade skivbolaget Bahama Records A/S i Oslo och Elisabeth
medverkar med benäget tillstånd av Skarabolaget Mariann Records AB, där
hon fortfarande var kontrakterad. LP:n, som bara släpptes i Norge, väckte
förundrad uppmärksamhet men sålde inte så bra som man hade hoppats på.
En av låtarna på albumet, "I don't wanna break my heart", släpptes på singel,
först som maxi-promo och i samband med LP-releasen även på vanlig 7" vinyl.
Mer blev det inte - då. 1985 släpptes en nyutgåva av samma skiva kort efter
duons seger i Eurovision Song Contest med "La det swinge". På denna LP är
förstaspåret utbytt till en engelsk version av vinnarmelodin. Låten "Let it swing"
spelades in i KMH Studio i Stockholm med främst svenska musiker. Den är
producerad av Torgny Söderberg, medan de övriga låtarna är producerade av
Lars Kilevold. Bland låtarna på skivan finns flera covers, men också en hel del
nyskrivet, där Rolf Løvland står bakom det mesta. 50-talsmusik blandat med
modern pop. Albumet släpptes inte bara i Skandinavien, utan också i flera
andra länder som bl a Storbritannien, Ryssland (dåvarande Sovjetunionen), Japan,
Tyskland och Mexico. Största hiten från albumet är "Let it swing", som släpptes
på singel bara några dagar efter vinsten i Eurovision Song Contest och även
den kom ut i flera olika länder världen över. När låten så småningom började
dala på topplistorna kom nästa singel, "Radio" (som förresten hade släppts i nio
länder redan innan tjejerna vann Eurovision Song Contest), som också blev en stor hit.
Andra låtar från albumet som blivit hits är coverlåtarna "Don't bring Lulu" och
"The booglie-wooglie piggy" samt nyskrivna "Little by little" och "Adios". Skivan
"Bobbysocks" sålde som smör i flera länder och tjejerna fick motta både guld-
och platinaskivor. Fram till våren 1986 hade LP:n sålts i ca 75 000 exemplar i
Norge, singeln "Let it swing" såldes i omkring 2 miljoner ex. över hela världen.
Elisabeth Andreasson
Mariann ¤ 1985
Elisabeths sista LP från Mariann Records (numera Mariann Grammofon AB). Den tredje
solo-LP:n är precis som den förra en popskiva och är inspelad i KMH Studio i
Stockholm. Den spelades in i två omgångar 1985, med olika musiker. De två första
spåren "Stanna" och "Ängel i natt" producerades av Lennart Sjöholm, de övriga nio
av Leif Larson, med Radu Wouk som medproducent. Skivan skulle egentligen ha
släppts på försommaren 1985, men p g a Elisabeths framgångar med Hanne Krogh
och Bobbysocks sköt man upp releasen till vintern. Bert Karlsson ville att LP:n
skulle innehålla vinnarmelodin i Eurovision Song Contest, "La det swinge", men
hamnade i en kontrovers med norrmännen och tvingades lägga ned dessa planer.
Albumet "Elisabeth Andreasson" innehåller till stor del nyskrivet material av främst
Leif Larson, men även låtskrivare som Lasse Holm, Vicki Benckert och Egil Eldøen
har bidragit med låtar till skivan, Elisabeth själv står bakom texten till tre av låtarna
på albumet. Största hiten bland skivspåren blev "Ängel i natt", som är en cover på
"The power of love" (av Jennifer Rush, men kanske mest känd med Celine Dion), med
svensk text av Elisabeth. Bland de övriga är det "Tissel Tassel", "Vi passerar Gå",
"Du bryr dig inte om" (med Elisabeths text) och "Lätta vingar" som blivit riktigt stora.
Elisabeth medverkade i flera olika TV-program i Sverige och Norge (där albumet
lanserades ungefär samtidigt) under vintern 1985/1986 där hon framförde hits från
LP:n, främst "Ängel i natt", "Tissel Tassel" och "Vi passerar Gå" men även andra
låtar. På inneromslaget till skivan finns tryckt Elisabeths egna teckningar och
handskrivna texter till samtliga låtar. Precis som på föregående soloalbum finns en
duett med brodern Jan inkluderad på skivan och pojkvännen Peter Milefors spelar
trummor på de flesta låtar, dock inte de två första, "Stanna" och "Ängel i natt".
Bobbysocks
Sonet ¤ 1986
Bobbysocks' andra album är poppigare än det första. Det är inspelat i Park Studio
och Sonet Studio 3 i Stockholm i november 1985 till mars 1986, med svenska och
norska musiker. Skivan, som är producerad av Svein Dag Hauge, Lars Kilevold och
Eivind Rølles, släpptes i Norge och Sverige i april 1986 av Sonet Norsk Grammofon
A/S (som numera tillhör Universal Music AS). Den innehåller främst nyskrivna låtar av bl a
Rolf Løvland, Ivar Dyrhaug och Torstein Bieler, men även ett par välkända covers, som
Billy Idols "Hot in the city" och Supremes-hiten "Where did our love go". Största hitsen
blev "Waiting for the morning", "Johnny and the dancing girls", "Where did our love go",
"Mr. Moon", "Is it me tonight" och "Working heart". Titelspåret kom ut som första singel
ett par månader före albumet och släpptes i flera länder, som bl a Storbitannien och
Tyskland, där den släpptes både som vanlig 7" och som 12" maxi. Nästa singel blev
7"-promon "Johnny and the dancing girls", med "Waiting for the morning" som B-spår.
Albumet kom ut i flera av världens länder. Duon medverkade i en rad TV-program i
Norge och Sverige under året där de sjöng först och främst "Waiting for the morning"
men också andra hits som "Working heart" och "Johnny and the dancing girls". Första
gången publiken fick höra titellåten från albumet var på den norska grammisgalan
"Spellemannprisen" den 18 januari. Redan en vecka innan releasedatum hade LP:n
förhandssålts i över 60 000 exemplar till skivhandlare runt om i Norge. Därmed fick
Bettan och Hanne ta emot varsin guldskiva redan på utgivningsdagen. Bobbysocks'
andra LP låg etta på den norska skivlistan veckan efter att belgiska Sandra Kim hade
petat bort dem från melodifestivaltronen. Hösten 1987 hade skivan sålts i ca 90 000
exemplar i Norge. LP:n sålde guld även i Sverige och flera andra europeiska länder.
Albumet släpptes även på CD, med bonusspåret "Count me down", 1986 och 1994.
Omslagsfakta: På omslagets baksida syns en bild på Elisabeth och Hanne bakom ett
dukat bord och på ena stolsryggen hänger en av de rosa paljettjackorna från
Eurovision Song Contest 1985. Hanne hängde av sig sin jacka för att markera att
Bobbysocks hade påbörjat ett nytt kapitel i karriären efter "La det swinge".
Bobbysocks
Sonet ¤ 1987
Den tredje och sista skivan med Bobbysocks är precis som de andra en popskiva,
men till skillnad från de två första är "Walkin' on air" inte inspelad i Skandinavien,
utan i USA, närmare bestämt i Los Angeles. Inspelningen pågick från juni till augusti
1987 och då hade duon varit i sex olika musikstudios, nämligen Baby 'O Recorders,
Ocean Way Hollywood (som är en del av Ocean Way Recording), Sound City Studios,
Mad Hatter Studios, Take One Studios och Red Zone Recording Studios, alla belägna
i Hollywood. Bortsett från Elisabeth och Hanne medverkade bara amerikanska musiker
vid inspelningen. Skivan är producerad av Bill Maxwell (som tidigare mest jobbat med
gospelmusik).Här finns enstaka covers men större delen av låtmaterialet är nyskrivet
av bl a Rolf Løvland, Tom Pettersen och Leif Larson. Några av låtarna är skrivna av
amerikanska låtskrivare. Elisabeth och Hanne var inte bara "lead singers" på albumet,
utan står även bakom andra delar av produktionen. Elisabeth gjorde samtliga
körarrangemang tillsammans med Bill Maxwell, medan Hanne skrev texten till låten
"If I fall" tillsammans med amerikanen Paul Conrad. Låten blev för övrigt första singel
från albumet. Största hitsen blev "If I fall", "More than I can say", "Walkin' on air" och
"Don't leave me here without you", som för övrigt höll på att inte komma med på
skivan. Leif Larson, som skrev låten, erbjöd den först till Bobbysocks, men så fick
Jennifer Rush höra den och ville absolut ha med låten på sitt kommande album.
Tiden gick och skivan blev aldrig av, då såg Elisabeth och Hanne sin chans att ta
tillbaka låten. "Don't leave me here without you" släpptes även på singel i Sverige.
Albumet "Walkin' on air" släpptes, precis som det förra, av Sonet Norsk Grammofon
i oktober 1987. I Norge sålde skivan guld på bara 4 dagar. Lite omslagsfakta: I CD:ns
texthäfte finns en adress till Bobbysocks Fanclub i Norge, men den gäller naturligtvis
inte längre. Omslagsbilden är tagen av Elisabeths dåvarande pojkvän Åsmund Brøvig.
Elisabeth Andreasson
Sonet ¤ 1988
Elisabeths fjärde soloalbum varav det första från nya skivbolaget Sonet Grammofon AB
(numera en del av Universal Music AB). Detta är en countryskiva som spelades in i Synchrosound
Studio och Sound Emporium Studios i countryns hemstad Nashville, Tennessee, USA, under
några sommarveckor 1988 och det färdiga albumet släpptes under hösten. "Älskar, älskar ej"
är producerad av den kvinnliga amerikanska producenten Wendy Waldman (som redan då
var ett etablerat namn i Nashville). Skivan innehåller både covers och originallåtar på svenska
och engelska. Här finns bl a nya tolkningar av "You're no good" och Bryan Adams
"No way to treat a lady" samt Eagles "Desperado" med svensk text av Stefan Lagström.
Bland de nyskrivna låtarna finns två som Elisabeth varit med och skrivit själv, titellåten
"Älskar, älskar ej", där Elisabeth står bakom texten ensam och musiken tillsammans med
Wendy Waldman, samt "Krossat glas", där Elisabeth skrivit musiken tillsammans med
Peter Lundblad. Till första singel från albumet valdes "Kärlekens hav" av Janne Bark och
Lasse Lindbom, som kom ut ungefär samtidigt som LP:n. Andra låtar som också släpptes
på singel var "Endlessly" och "That's where the trouble lies". Största hitsen från den här
skivan blev "Älskar, älskar ej", som tillägnades dåvarande pojkvännen Åsmund Brøvig,
"Nobody there but me", "That's where the trouble lies", "Kärlekens hav", "Desperado" och
"Endlessly". Den sistnämnda låten fick Elisabeth och musikerna direkt från låtskrivarna
Bruce Roberts och Janis Ian när inspelningen var igång och den blev snabbt Elisabeths
egen favorit. Egentligen skulle skivan ha innehållit 12 spår istället för de befintliga 11.
Skivbolaget tvingades stryka en låt som Elisabeth skrivit en egen, personlig text till.
En tvist uppstod mellan skivbolaget och kompositören, den amerikanska sångerskan
och låtskrivaren Carly Simon, som inte godkände Elisabeths svenska text. Låten "Jag vill
ha en man", som var en av Elisabeths personliga favoriter, fick därför lyftas ut, vilket
gjorde henne både bitter och besviken. I samband med skivsläppet la sig Elisabeth till
med en ny, tuffare, stil, både till utseendet och i musiken. Albumet "Älskar, älskar ej"
överraskade många och gav Elisabeth en bredare publik. Första solo-LP:n som även kom
ut på CD. Skivsläppet följdes av en turné i Skandinavien från mars till september 1989.
Elisabeth Andreasson
Sonet ¤ 1990
Elisabeths femte och sista svenskproducerade soloalbum skiljer sig mycket från de tidigare
då detta är en skiva med tung, gitarrinspirerad tjej-rock. Albumet är det andra och sista
från Stockholmsbolaget Sonet. På "Elisabeth" har Elisabeth gjort ungefär halva låtmaterialet
själv, och hon har även producerat skivan tillsammans med Stefan Lagström, utom spåret
"Jag ser en stjärna falla", som producerades av Stefan Lagström, Leif Allansson och Peter
Stedt. Elisabeth har ensam gjort samtliga körarrangemang och även varit med och
arrangerat merparten av spåren. De flesta låtar skrevs i Stockholm och Los Angeles under
hösten 1989 och skivan spelades in under hösten och vintern 1989-1990. Albumet
innehåller främst nyskrivna låtar av Elisabeth, Peter Stedt och Leif Larson, men här finns
också flera covers med nya texter. Samtliga av skivans låtar sjungs för övrigt på svenska.
Bland de låtar Elisabeth skrivit själv kan nämnas "Kvinna för dig" och "Segla med mig",
där hon ensam står bakom texten och har gjort musiken tillsammans med de amerikanska
musikerna David Batteau respektive Cal Curtis, samt "Nä, nä, nä (Rätt eller fel)", som hon
själv skrivit både text och musik till. Ett par månader innan albumet släpptes kom första
singeln, Peter Stedts "Varje gång du rör mig". Andra låtar från skivan som också kom ut på
singel var melodifestivalbidraget från 1990 "Jag ser en stjärna falla" och "Kvinna för dig".
Skivan blev lite av en flopp när den kom ut i april 1990 och det blev aldrig några verkliga
hits bland låtarna, men de se trots allt spelades mest var "Jag ser en stjärna falla",
"Varje gång du rör mig", "Kvinna för dig" och "Vänskapen består". Albumet lanserades
hårt i hela Skandinavien och förväntningarna var stora hos både Elisabeth själv och
skivbolaget. Redan i april drog Elisabeth ut på turné i Norge och i Sverige turnérade hon
i folkparkerna under sommaren. Albumet släpptes både på LP och CD. För att locka CD-
köparna lite extra inkluderade man ett bonusspår, nämligen "Jag ser en stjärna falla" i
en remixversion. Elisabeths gamle pojkvän Peter Milefors spelar trummor på skivan.
Elisabeth Andreasson
Polydor ¤ 1992
Elisabeths första norska soloalbum, utgivet av PolyGram AS (numera Universal Music AS).
Låtmaterialet består av upp-poppade versioner av kända visor och musikallåtar, plus en
nyskriven visa av Rolf Løvland, som också har producerat skivan. Låtarna är inspelade i
Major Studio i Oslo och Cross Studio i Kristiansand, från hösten 1991 till vintern 1992.
"Stemninger" lanserades som en slags samlingsskiva med låtar från olika föreställningar
som Elisabeth varit med i under början av 90-talet. Här finns bl a musikallåtarna "Send in
the clowns" och "Over the rainbow" från showen "Musikkmanesjen", som spelades under
sommaren 1991 i Sandefjord och hösten 1992 på ABC-Teateret i Oslo, "All I ask of you"
och "Wishing you were somehow here again" från musikalen "The Phantom of the Opera",
som spelades på Musikalteateret på Ås vintern 1992, samt Evert Taubes "Nocturne" och
"Så skimrande var aldrig havet" från 1992 års sommarföreställning i Sandefjord, "Tid for
Taube". Av skivans totalt 10 spår är 9 covers. Den enda originallåten som finns med är
visan "Danse mot vår" av Rolf Løvland och Britt Viberg. Från början tänkte man släppa
skivan i mars 1992, men av någon anledning sköts releasen upp till oktober. Skivans
största hits blev "Danse mot vår", "Solveigs sang" av Edvard Grieg och Henrik Ibsen,
"Over the rainbow", "Nocturne" och Ed McCurdys "Last night I had the strangest dream"
med Cornelis Vreeswijks svenska text. "I natt jag drömde" släpptes även på singel en tid
före albumet. Elisabeth själv var mest glad för att få med sångerna från musikalen "The
Phantom of the Opera". Andra personliga favoriter var "Danse mot vår" och "Så
skimrande var aldrig havet". "Stemninger" var helt olik alla Elisabeths tidigare album och
överraskade både publik och kritiker. Skivan blev en storsäljare och publiken växte.
Svenska Åsa Jinder spelar nyckelharpa på två av spåren. Våren 1994 släppte PolyGram
en nyutgåva av skivan med det årets norska bidrag i Eurovision Song Contest, "Duett",
med Elisabeth och Jan Werner Danielsen, som bonusspår. Den utgåvan sålde guld i
Norge, vilket var det enda land som den släpptes i, till skillnad från originalutgåvan
som även kom ut i Sverige. Framsidan på CD-häftet är också något annorlunda.
Elisabeth Andreasson
Polydor ¤ 1993
Andra norskproducerade soloalbumet, uppföljaren till "Stemninger", är en julskiva.
Precis som förra skivan är "Julestemninger" producerad av Rolf Løvland och spelades
in i Major Studio i Oslo och Cross Studio i Kristiansand under hösten 1993. Här varvas
välkända julsånger som "Nå tennes tusen julelys", "Jeg er så glad hver julekveld",
"Deilig er jorden" och "Glade jul" med Rolf Løvlands nyskrivna "Den vakreste julen",
"Marias vuggesang" och "Ledet av en stjerne", de två sistnämnda med text av
Hans Olav Mørk, samt en cover på danska Anne Linnet och Johannes Møllehaves
"Lille Messias" från 1989 (både Hans Olav Mørk och Johannes Møllehave är för övrigt präster).
En av låtarna sjunger Elisabeth på svenska, medan de övriga nio är på norska.
Albumet släpptes strax före jul 1993 och sålde guld på kort tid. Med på skivan finns
flertalet körsångare från Oslo Gospel Choir samt stråkar från Oslo Filharmoniske
Orkester. Detta resulterade senare i att Elisabeth fick uppträda som solist under
Oslo Filharmoniske Orkesters julkonsert. Största hitsen blev "Den vakreste julen",
"Det hev ei rose sprunge", "Nå tennes tusen julelys", "Jeg er så glad hver julekveld",
"O, helga natt" och framför allt "Ledet av en stjerne", som Elisabeth sjöng många
gånger i TV i samband med skivsläppet. Den spelades också mycket flitigt i radio.
Elisabeth Andreassen
Polydor ¤ 1995
Elisabeths första riktiga samlingsskiva innehållande låtar från 1981 till 1994,
omväxlande på svenska, norska och engelska. Låtarna är sådana som Elisabeth
själv tycker mycket om och som har varit milstolpar i hennes utveckling som
sångerska och människa. Här finns låtar från sju av soloalbumen, men även
Chips, Bobbysocks och Bettan & Jan Werner finns representerade på skivan.
Bland materialet finns solo-hits som "Då lyser en sol", "Om jag lyssnar", "Nocturne",
"Älskar, älskar ej", "Danse mot vår", "Together again", "Nobody there but me"
och "Ängel i natt", "Waiting for the morning" och "La det swinge" med Bobbysocks,
Chips' "Dag efter dag" och naturligtvis den nyaste låten av de alla, "Duett" med
Elisabeth och Jan Werner Danielsen, från Melodi Grand Prix 1994. Elisabeth har
själv skrivit korta texter om alla låtar på skivan. CD:n släpptes i Norge strax före
jul 1995 och såldes i 40 000 exemplar. Det resulterade i både en guld- och en
platinaskiva till Elisabeth. Våren 1996 kom en nyutgåva av "Bettans beste", med
vinnarmelodin i norska melodifestivalen 1996, "I evighet", som förstaspår.
Även denna skiva sålde guld i Norge. Samma dag som Elisabeth kom tvåa i
Eurovision Song Contest släpptes albumet även i Sverige, under namnet
"Elisabeth Andreassons bästa", där "I evighet" är på svenska istället för norska.
Hösten 1996 kom även en internationell version av skivan ut, "Eternity", med
lite annorlunda innehåll. Där är samtliga låtar på engelska. Skivan är baserad
på några av de bästa inspelningarna som gjorts med Elisabeth på engelska,
från ungefär samma album som representeras på den skandinaviska versionen.
Här finns bl a samtliga bidrag i Eurovision Song Contest i engelska versioner.
Gemensamt för alla utgåvorna är att de blev bättre emottagna av publiken än
av kritikerna, som tyckte att albumet var ojämnt med för mycket "svensktopp".
Elisabeth Andreassen
Polydor ¤ 1996
Elisabeths andra julskiva är egentligen ingenting annat än en ny, reviderad
utgåva av den första, "Julestemninger", som var mycket efterfrågad vid den här
tiden. Av CD:ns 12 spår är 10 exakt samma inspelningar som fanns med på det
förra albumet, producerade av Rolf Løvland och inspelade i Major Studio i Oslo
samt Cross Studio i Kristiansand, hösten 1993. De övriga 2, "Maria-salme" och
"Julehymne", båda nyskrivna av sångaren och låtskrivaren Amund Enger, är
producerade av Håkon Iversen och spelades in i Vålerenga kirke i Oslo i oktober
1996. Alla sånger på skivan utom en är på norska, precis som på första utgåvan.
Hitsen från skivan blev ungefär samma som från det första albumet. "Ledet av
en stjerne" låg fortfarande i topp, tätt följd av "O, helga natt" och "Jeg er så glad
hver julekveld", men även de två nya sångerna blev mycket populära och en
av dem, "Maria-salme", som Elisabeth sjunger i duett med folksångaren Sondre
Bratland, släpptes dessutom på singel. "Bettans jul" kom ut i Norge i november
1996 och sålde guld, nästan lika snabbt som föregångaren "Julestemninger".
Elisabeth Andreassen
Polydor ¤ 1997
Sista soloalbumet från Oslobolaget PolyGram innehåller enbart visor av svenska
nationalskalden Evert Taube, alla sjungna på originalspråket, men med moderna
norska arrangemang av bl a Jon Willy Rydningen, Petter Anthon Næss och Håkon
Iversen. Den sistnämnda har även producerat skivan. Bara norska musiker
medverkade vid inspelningen i Waterfall Studio i Oslo, under perioden juni-augusti
1997. Bilderna i texthäftet är tagna på Kjerringøy och Mjelle utanför Bodø i
Nordland. Bakgrunden till detta är att Elisabeth några år tidigare såg filmen
"Telegrafisten", som spelades in just på dessa öar, och förälskade sig i naturen.
Därför ville hon att fotograf Morten Qvale skulle ta fotografierna där. I maj 1997
släpptes första singeln i Norge, "Som stjärnor små", och i september månad kom
albumet. CD:n "Så skimrande var aldrig havet" blev mycket varmt emottagen av
både publik och kritiker. I samband med skivsläppet medverkade Elisabeth
flitigt i norsk TV, där hon sjöng sånger från albumet. Största hitsen bland spåren
blev, förutom titelspåret, "Så länge skutan kan gå", "Flickan i Havanna", "Som
stjärnor små" och "Pepita dansar". I maj 1998 släpptes "Så skimrande var aldrig
havet" i Sverige och med anledning av detta var Elisabeth med en del i svensk
radio och TV, där hon sjöng och berättade om låtarna på skivan. Här blev CD:n
inte lika populär som i Norge, främst p g a de lite för häftiga arrangemangen. När
"Så skimrande var aldrig havet" först släpptes i Norge fanns den med två olika
omslagsbilder. I Sverige och Danmark har dock bara ett omslag förekommit.
Bettan & Jan Werner
Universal ¤ 1999
Elisabeths sista skiva från PolyGram (som nu hade blivit en del av Universal Music Group
och bytt namn till Universal Music AS) är en julskiva, där hon sjunger tillsammans
med Jan Werner Danielsen. Albumets material är baserat på sånger från duons
då årligen återkommande norska kyrkoturné "Bettan & Jan Werners julekonsert".
Skivan är producerad av Petter Anthon Næss och inspelad i Uranienborg kirke i
Oslo i juni och juli 1999. Av de elva spåren på skivan är de flesta välkända sånger
på norska och latin, men även ett par sånger på svenska finns med. Bland de mest
populära sångerna finns "Ave Maria", "Nå tennes tusen julelys", "Adeste Fideles",
"Da Pacem Domine" och "Deilig er jorden". Elisabeth och Jan Werner sjunger
omväxlande solo och tillsammans. CD:n marknadsfördes som en fartfylld och lite
amerikaniserad julskiva, vilket den absolut inte var. Tvärtom blev den framställd
i pressen som lågmäld med lugna arrangemang, långt ifrån vad TV-kampanjen
försökte visa. "Bettan & Jan Werners jul" släpptes i Norge i november 1999 och
fick fina recensioner. Även publiken gillade det de hörde och albumet såldes i
mer än 50 000 exemplar, vilket gav duon både en guld- och en platinaskiva.
Elisabeth Andreassen
Norske Gram ¤ 2001
Soloalbumet "Kjærlighetsviser" innehåller flertalet moderna norska visklassiker
som har inspirerat Elisabeth genom åren. Här finns hennes egna tolkningar av
några av de största norska låtskrivarna i modern tid; Åge Aleksandersen,
Halvdan Sivertsen, Bjørn Eidsvåg, Jan Eggum m fl. Till sin hjälp har hon haft
popveteranerna Svein Gundersen och Svein Dag Hauge, som har producerat,
arrangerat och spelat in albumet. Arbetet med skivan startade redan i början
av år 2000 men den färdiga produktionen släpptes i Norge först i oktober 2001.
då hade CD:n ganska enkelt fått namnet "Kjærlighetsviser" (Kärleksvisor), som
ju är just vad skivan innehåller. Bortsett från norska klassiker som "Eg ser",
"Har en drøm", "Dains me dæ", "En natt forbi" och "Kjærlighetsvisa" finns Rolf
Løvlands "Ingen er så nydelig som du" och albumets enda svenska inslag;
"Tusen bitar", av Anne Linnet och Björn Afzelius. Elisabeth valde att försöka
sjunga sångerna på originaldialekterna, något hon inte lyckades så bra med.
Just detta i kombination med hennes egenhet för att tolka orden fick de flesta
recensenter att såga plattan. En kritiker kallade den t ex för "en av tidernas
sämsta norska coverskivor". Däremot blev albumet fint emottaget av publiken
och såldes i över 30 000 exemplar, vilket gav Elisabeth ännu en guldskiva.
Under hösten 2001 reste Elisabeth på en kortare Norge-turné som gick under
namnet "Med gutta på tur", där namnet syftade på att alla visorna utom en är
skrivna av män. Största hitsen från skivan blev "Dains me dæ", som också
släpptes på singel, "Ingen er så nydelig som du", "Lys og varme", "Eg ser"
och "Neste sommer". Detta blev både första och sista skivan med Elisabeth
från numera nedlagda Trondheim-baserade skivbolaget Norske Gram AS.
Kikki Bettan Lotta
Mariann ¤ 2002
En vecka efter finalen i Melodifestivalen 2002, där trion Kikki Bettan Lotta kom
trea med låten "Vem é dé du vill ha", släpptes samlingsalbumet "Vem é dé du
vill ha - 20 år med oss". Skivan innehåller 20 spår, varav 6 tidigare outgivna
låtar. Förstaspåret på albumet är melodifestivalbidraget, som de tre sjunger
tillsammans, i övrigt är det låtar från deras respektive karriärer, både som
solister och i diverse grupperingar. Här finns flera av tjejernas gamla melodi-
festivallåtar med, bland Elisabeths låtar "I evighet", "La det swinge" och
"Dag efter dag", men även en mängd andra låtar, några mer kända än andra.
Skivan blev mycket populär både bland recensenter och publik, då den kom
ut i mars 2002 på dåvarande Bert Karlssons skivbolag Mariann Grammofon AB,
och sålde guld. Även i grannlandet Norge sålde den guld och då redan andra
veckan den fanns ute. Också där fick den fin kritik i pressen och hos publiken.
Kikki Bettan Lotta
Mariann ¤ 2003
Kikki Bettan Lottas andra album är en dubbel-CD. Den första skivan består
av valda delar av deras krogshow "Kikki Bettan Lotta - Tre stjärnor på
samma scen", som spelades in live på Rondo i Göteborg den 11 december
2002. Den andra skivan innehåller originalinspelningar av låtar från de tre
tjejernas respektive karriärer, varav ett fåtal fanns med på det förra albumet
"Vem é dé du vill ha - 20 år med oss". "Live från Rondo" släpptes i februari
2003 och blev mycket varmt emottagen av så väl publik som recensenter.
Elisabeth Andreassen
Norwave ¤ 2004
Elisabeths första norska countryskiva, inspelad i den då alldeles nystartade
musikstudion Larsville Studio, inhyst i en gammal skolbyggnad i Stugudal i
Tydal utanför Trondheim, samt i Brygga Lydstudio AS i Trondheim, under ett
par vårveckor 2004. Projektet är ett samarbete med musiker från de norska
hårdrocksbanden Motorpsycho och The International Tussler Society. Albumet
är producerat av Larsville Studios grundare Lars Lien, som också medverkar
som musiker. "A couple of days in Larsville" blev Elisabeths första och sista
skiva från det numera nedlagda Trondheimsbolaget Norwave Records AS
(efterföljaren till Norske Gram AS). Albumet släpptes i Norge i september 2004.
Samtidigt som CD:n överraskade många genom Elisabeths musikaliska
kursändring blev den en stor succé både bland publik ock kritiker. Materialet
består av covers av bl a Patricia J. Griffin, Gram Parsons, Kim Carnes och
Dolly Parton, varvat med nyskrivna låtar av främst Martin Hagfors och Håkon
Gebhardt. Största hitsen från skivan blev "I don't wanna talk about it",
"Jolene", "Long ride home", Åge Aleksandersens "Fly avsted" i ny engelsk
version; "Soon you'll fly", "Sin city" och "A fischerman´s daughter", av och
om Elisabeth själv, nedtecknad av låtskrivarduon Hagfors/Gebhardt.
Elisabeth spelar själv akustisk gitarr på Dolly Partons välkända låt "Jolene".
I samband med releasen av skivan medverkade Elisabeth flitigt i norsk TV
och radio, där hon framförde låtar från skivan. Albumet följdes sedan av
en liten miniturné i Norge i början av februari 2005; "A couple of days on
tour", tillsammans med musikerna som medverkade vid skivinspelningen.
Elisabeth Andreassen
Tylden & Co ¤ 2005
Andra norska countryalbumet är, precis som föregångaren "A couple of
days in Larsville", inspelad i Larsville Studio i Stugudal, och producerad av
Lars Lien. Även musikerna är samma som sist och den här gången går de
under det egna namnet "The Larsville Brothers", förstärkta av två nya
medlemmar. Låtarna är också här omväxlande covers och originallåtar.
"Små historier om stora ögonblick och goda minnen genom åren i mitt
liv" skriver Elisabeth själv i texthäftet om låtarna på skivan, därav CD:ns
titel "Short stories". Merparten av de nyskrivna låtarna är komponerade
av Martin Hagfors och Håkon Gebhardt, efter Elisabeths egna historier.
Albumet släpptes i Norge i oktober 2005 samt i Sverige i juni 2006 och fick
jättefin kritik i båda länderna. Största hitsen blev "The year we painted
pink"en nyskriven hyllningssång till Hanne Krogh, "Jackson", som Elisabeth
sjöng i duett med Lee Hazlewood och som släpptes på singel strax efter att
albumet kom ut, balladen "Boulder to Birmingham", den nyskrivna låten om
Elisabeths förhållande till Dolly Parton "She could even talk to the sparrows
it seems" och "Forever faithful", där Elisabeth sjunger om sin kontrabas.
I samband med skivsläppet gjorde hon flera framträdanden i TV och radio
i både Norge och Sverige, där hon sjöng flera olika låtar från albumet.
Detta blev första skivan med Elisabeth från Oslobolaget Tylden & Co.